Växer så det knakar

Ibland är det nästan så att man med blotta ögat ser hur kattungarna växer. Den här helgen verkar utvecklingen tagit ett hopp, både fysiskt och mentalt. Den vakna tiden tillbringas inte bara till att rasa och rusa, utan också till att undersöka, utforska och pyssla.

Ruckus är fortfarande störst och väger nu 1100 g. En stor och rolig kille som gärna flörtar och ofta sover med tassarna för ögonen.

Havoc ligger inte lång efter, vare sig i vikt eller charm. Han är en tiktig tuffing trots sitt söta nylle, och den som är mest lik pappa Jimbo till utseendet, med sin karakteristiskt breda nosrygg.

Riot Grrrl har också passerat kilot och är en fantastisk liten tuff och supersocial personlighet. I helgen träffade hon och godkände sin nya familj med råge, så när hon flyttar i december blir hon Malmöbo.

Till vår lilla prinsessa, minstingen Pussy Riot, som tar andan ur oss bara hon tittar på en, har vi nu hittat en mycket bra fodervärd!




Utbrytardrottningens triumf

Utbrytardrottningen Riot Grrrl såg till att flocken fick tillgång till hela vardagsrummet efter en knapp vecka i den nya hagen.Ganska snabbt hittade hon en teknik att klättra på gaffatejpbitarna som håller fast plastfilmen på kompostgallerhagen, och sedan gick det inte att hålla henne kvar i den tråkiga hagen… Det var bara att “kattungesäkra” vardagsrummet och släppa vilddjuren lösa. Sedan dess har ungarnas motorik förfinats ytterligare och de rusar omkring, hoppar och klättrar. Aptiten är god och man känner hur de små kropparna blir stabilare och får mer muskler.

Alla ungarna är väldigt framåt och sociala, men man märker nu att lilla Pussy Riot, som vi bestämt oss för att behålla, är lite försiktigare och verkar ha en stor integritet. Hon påminner oss om Modesty när hon var liten. Tant Modesty busar gärna med ungarna, och tvättar och sover med dem. Hon är nog den enda de har respekt för, vi andra blir klättrade och gnagda på, och det känns som de skrattar åt oss när vi påpekar att människoben inte är klätterstolpar och fötter inte är gnagleksaker.

Doris är väldigt nöjd – hon kan apportera piprensare och samtidigt ha full koll på ungarna, och hon får äntligen mysa i soffan med oss och Modesty. Kattungarna tycker att soffan är en hit – att leka under, i, och på, och sedan sova huller om buller i tillsammans med mor, mormors mormor och människobetjänter.

Fredagsmys: tejpa plastfilm på åtta kompostgaller

Doris har under veckan blivit mer och mer rastlös och piprensapporteringenspassen har inte varit riktigt tillfredsställande eftersom hon behövt springa upp på övervåningen och kolla till ungarna var tredje minut. Så nu har ytterligare en kattungehage monterats i vardagsrummet, och Doris är mycket nöjd. Hon kan vara delaktig i allt som händer, och samtidigt ha full koll på bebisarna. Ungarna gillar också nya hagen, den är större och de kan springa och skutta omkring ordentligt. Ko-ordination och kroppskontroll blir stadigt bättre.

Nu äter även lilla Pussy Riot fast föda och det märks att maten ger en bra skjuts i utvecklingen. Favoritmaten är rå köttfärs med dofilus och nu behöver man inte truga dem, de smaskar i sig som små hungriga hajar.

There’s a Riot Goin’ On

Vi var lite för snabba med att bestämma tema på kullen och nu känner vi att de ryska avantgardisterna får vänta till en annan kull. Under veckan som gått har vi insett att de här ungarna är minst lika tok-vilda som mamma Doris och hennes tre syskon var när de var små. Ibland känns det som att sitta bland ett gäng galna illrar!

Nu har vi bestämt oss för en Riot-kull: Pussy Riot och Riot Grrrl för honorna och Ruckus (ståhej, oväsen) och Havoc (ödeläggelse, härja) för hanarna.

Alla utom minsta tjejen har börjat äta fast föda och kastar sig över köttfärsen och kycklingbitarna. Lilltjejen är skeptisk men slickar i sig youghurt om man trugar lite. De kissar duktigt på lådan, utan att mamma har visat dem hur man gör, det är verkligen fascinerande. Doris trivs med att titta på när ungarna busar, och ger sig själv in i leken.

Modesty tycker att ungarna är fascinerande att titta på när de leker, och tvättar dem försiktigt när man presenterar dem för henne. Men gör de ansatser att böka sig in till  hennes mage fräser hon åt dem. Det gjorde hon när Doris var liten och försökte dia henne – någon extra-amma tänker hon inte vara.