Sover man med Riot-flocken får man vara beredd på upplopp vid 02-tiden och 06-tiden… Eftersom vi hade gäster förra helgen sov vi i vardagsrummet och blev ordentligt galopperade över, och våra fötter togs till fånga och torterades. När orken tröt njöt vildarna av lyxen att sova under täcket.

Nu är de verkligen små minikatter med nästan full koll på kroppen. Babypälsulligheten har nästan försvunnit och ögonfärgen börjar också komma. När de serveras råa kycklingvingar morrar de som små pantrar och sätter ut tassen, “talk to the paw!”, om någon kommer för nära deras byte. Tuffingen Havoc vet verkligen hur man gnager ett ben rent. Lekarna är vilda – de mäter krafterna mot varandra och är hur kaxiga som helst. Men när orken tryter vill de väldigt gärna krypa upp i knät och gosa ihop sig i en en hög.

Insikten om att vi bara har två veckor kvar (tre med Riot Grrrl) att njuta av dessa små personligheter känns lite jobbig. Men vi har ju dem bara till låns, och man får stålsätta sig som uppfödare, annars skulle huset snart vara proppfullt av katter och grannarna skulle sluta prata med en… Dessutom är vi trygga i vissheten att de kommer att få det toppen i sina nya hem. Och pyttan Pussy Riot kommer vi ju att ha regelbunden kontakt med framöver.