S*Molotov’s tar ett uppehåll i uppfödningen.

Den 21/5 fick vår älskade Doris somna in på Bagarmossens sjukhus.
Efter en kortare tids hängighet och aptitlöshet blev hon
diagnosticerad med en tumör i ena njuren, och även den andra var angripen.
Vi saknar henne oerhört, men en tröst är att hon aldrig hann må riktigt
dåligt. Och vi gläds åt de 2,5 åren vi fick med vår knasiga lilla katt.

S*Molotov’s tar ett uppehåll i uppfödningen, då det visade sig att Doris dotter
Pussy Riot, som skulle gått i avel, hade ett navelbråck.

Utbrytardrottningens triumf

Utbrytardrottningen Riot Grrrl såg till att flocken fick tillgång till hela vardagsrummet efter en knapp vecka i den nya hagen.Ganska snabbt hittade hon en teknik att klättra på gaffatejpbitarna som håller fast plastfilmen på kompostgallerhagen, och sedan gick det inte att hålla henne kvar i den tråkiga hagen… Det var bara att “kattungesäkra” vardagsrummet och släppa vilddjuren lösa. Sedan dess har ungarnas motorik förfinats ytterligare och de rusar omkring, hoppar och klättrar. Aptiten är god och man känner hur de små kropparna blir stabilare och får mer muskler.

Alla ungarna är väldigt framåt och sociala, men man märker nu att lilla Pussy Riot, som vi bestämt oss för att behålla, är lite försiktigare och verkar ha en stor integritet. Hon påminner oss om Modesty när hon var liten. Tant Modesty busar gärna med ungarna, och tvättar och sover med dem. Hon är nog den enda de har respekt för, vi andra blir klättrade och gnagda på, och det känns som de skrattar åt oss när vi påpekar att människoben inte är klätterstolpar och fötter inte är gnagleksaker.

Doris är väldigt nöjd – hon kan apportera piprensare och samtidigt ha full koll på ungarna, och hon får äntligen mysa i soffan med oss och Modesty. Kattungarna tycker att soffan är en hit – att leka under, i, och på, och sedan sova huller om buller i tillsammans med mor, mormors mormor och människobetjänter.

Drygt två veckor gamla går nu ungarna omkring i bolådan på vingliga ben istället för att att krypa och kravla. De plirar lite ofokuserat men nyfiket upp på oss och har börjat att busa och brottas så smått med varandra.

Med stor sannolikhet kommer de göra seriösa försök att ta sig ur bolådan innan kommande veckas slut. Doris är fortfarande väldigt lyhörd för ungarnas minsta pip och vill helst äta i bolådan, men har faktiskt återupptagit upp sin främsta hobby – piprensarapportering – under korta pass.

 

8 Dagar gamla. Ögon!

Efter 8 dagars famlande i blindo har ungarna nu nästan öppnat ögonen. Vilket också låter dem kravla runt i bolådan med större beslutsamhet. Något som Doris inte är odelat förtjust i. Med små jamanden och kurranden försöker hon få dem att förstå att hon tycker det är lite för tidigt för sådana äventyr.

 

Äta i bolådan. Sova i garderoben.

De två flickorna och två pojkarna ökar fint i vikt och Doris verkar helnöjd, förutom häromkvällen, då hon ansåg att det var dags att flytta bebisarna till den plats hon själv föddes – mattes garderob. Efter att vi bytt bäddmaterial  i bolådan lugnade hon ned sig och släppte den planen.

Nu ska vi bara övertyga henne om att maten faktiskt kan ätas utanför bolådan utan att det händer ungarna något; hon föredrar att få den serverad på sängkanten…

 

Fyra friska födda!

Fredag natt födde Doris fyra pigga ungar på rekordtiden 45 minuter!

Vi hade flyttat in bolådan på sängen i sovrummet eftersom Doris krävde konstant sällskap från torsdagkvällen. Klockan 01:10 vaknade jag av pip och krafsande och konstaterar lite snopet att det kravlar omkring en nästan torr unge i boet.

Klockan 01:40 hade Doris fött resterande tre ungar, till synes utan ansträngning. Avnavling och tvättning av ungarna sköttes exemplariskt och min assistans behövdes egentligen inte, men jag hjälpte till att gnugga dem torra eftersom de kom så tätt.

Ganska så snart hittade de varsin spene och diade förnöjt.

Sunna Nordica Jarl Jimbo Malevitch

Ungarnas pappa Jimbo (Sunna Nordica Jarl Jimbo Malevitch) är en snygg dansk hane importerad från Ryssland, med amerikanska, danska och ryska linjer i stamtavlan.

JimboHan är otroligt mysig – cool, social och mild utan att vara blyg – och han behandlar honorna med respekt och tålamod. Utmärkt ”bedside manners” alltså.

Tack till Maria Malevitch för att vi fått använda honom!

Och ett stort tack till Kaija Merta (Koroleva) som lät Jimbo bo kvar efter att han parat hennes Justina tills Doris sent omsider behagade löpa!

Jimbos stamtavla