Fjärde kullen 2006

Misja

Pappan denna gång är S*Porslinskattens Saffran, kallad Tolstoy, och maken till gosmaskin får man nog leta efter! Han påminner faktiskt om en abessinier till sättet! Att han dessutom är en mycket fin hane gör ju inte saken sämre.
Modesty har alltid fött punktligt på 65:e dagen, men redan på 60:nde dagen visade hon att det var på gång. Slemproppen gick och hon följde oss i hälarna och ”menade på”. Vi fick väldigt brått att ställa i ordning en BB-låda, något som vi dröjt med att göra denna gång, eftersom hon fram tills söndagen den 9/4 haft en helt avslappnad attityd till bo-redning. När hon inspekterat och accepterat bo-lådan blev hon lugn igen, och det dröjde till nästföljande kväll tills hon födde. Förlossningen var lätt och odramatisk, och med en halvtimmes mellanrum föddes en hona på 94 g och en hane på 82. Ungarna blev snabbt avnavlade och slickade torra, hittade varsin spene och snuttade förnöjt. Hanen klistrade sig faktiskt fast vid en spene innan han ens var torrslickad.

Tyvärr går inte alltid allting som man hoppas och önskar. Efter att ha ökat fint i vikt de två första dygnen stannade honans viktökning upp på tredje dygnet, för att gå ned på det fjärde. Vi misstänkte att Modesty bara hade tillräckligt med mjölk i en spene och att brorsan snodde den, så vi började stödmata och också ta undan hanen lite för att hon skulle få äta. Men vi upptäckte snart att hon hade svårt att suga från spenen. Vi flaskmatade henne nu varannan timme dygnet runt. Hon slutade gå ned i vikt, men gick inte heller upp många gram. Dock kändes det tydligt att det fanns liv och kampvilja i henne. Rådet vi fick av veterinär och erfarna uppfödarvänner var att fortsätta så och hålla henne varm.
Tyvärr hjälpte det inte och lilla Margarita dog trots våra ansträngningar på annandag påsk, 7 dagar gammal. Det känns väldigt hårt, speciellt som hon varit så efterlängtad och vi hade planerat behålla henne. Men vi inser ju att så är det att föda upp katter, man måste räkna med att det inte alltid går perfekt. Vi tröstar oss med att killen är frisk, pigg och tjock! Och alldeles, alldeles ljuvlig! Med all mjölk för sig själv äter han som en liten gris, och eftersom ryssbebbar liknar små björnungar, har han fått smeknamnet ”Gris-Björn”!

 

 

Gris-Björn 8 veckor

Åh, det går så fort! Av den lilla runda tultande ull-bollen har det blivit en totalt speedad marodör…
Det gick inte att hålla honom borta från resten av lägenheten speciellt länge, en ensam kattunge blir mer benägen att ägna sig åt utforskning. Inga avspärrningar hindrade honom och det var bara att kapitulera. Och allt är fruktansvärt roligt! Att galoppera i racerfart, klättra var helst det går att klättra, att ge mamma däng, att ge farbror Jameson däng, att ge alla sladdar däng… Ja, allt ska ha spö! Men när man börjar bli lite sömnig, då blir man sugen på kel och kan nästan låta bli att tugga på människor och andra katter. Och då spinner man som en pytteliten borrmaskin…

 

 

 

 

Grisbjörnen har flyttat! & en glad nyhet!

Ja, Gris-Björn är ju kanske inte direkt ett lämpligt namn på någon som så småningom ska bli en stilig och slank ryss-hane. Men det är Misja! Efter en hel del diskussioner blev det S*Molotov’s Malenkij Misch . Vi döper ju kullarna efter teman, men det blir ju svårt när det bara är en unge. Kvick, livlig och grå… det blev ”Lilla musen” på ryska, och en trevlig alliteration. Ska man vara petig så är det inte korrekt grammatik; eftersom ”misch” är femininum så borde det vara ”malenkaja misch”, men eftersom han är en hane…
Misja, som han nu kallas i sitt nya hem, flyttade 7:e augusti och stortrivs med sin nya husse och matte och sitt nya hus! Han kände sig genast hemma, trots att hushållets två senior-katter tyckte det var en dålig idé att ta hem en liten kaxig, busig skitunge. Han ser ut att bli en riktigt fin kille, och vi ska så småningom få låna honom och låta honom pröva på några utställningar.