Efter 8 dagars famlande i blindo har ungarna nu nästan öppnat ögonen. Vilket också låter dem kravla runt i bolådan med större beslutsamhet. Något som Doris inte är odelat förtjust i. Med små jamanden och kurranden försöker hon få dem att förstå att hon tycker det är lite för tidigt för sådana äventyr.

De två flickorna och två pojkarna ökar fint i vikt och Doris verkar helnöjd, förutom häromkvällen, då hon ansåg att det var dags att flytta bebisarna till den plats hon själv föddes – mattes garderob. Efter att vi bytt bäddmaterial  i bolådan lugnade hon ned sig och släppte den planen.

Nu ska vi bara övertyga henne om att maten faktiskt kan ätas utanför bolådan utan att det händer ungarna något; hon föredrar att få den serverad på sängkanten…

Fredag natt födde Doris fyra pigga ungar på rekordtiden 45 minuter!

Vi hade flyttat in bolådan på sängen i sovrummet eftersom Doris krävde konstant sällskap från torsdagkvällen. Klockan 01:10 vaknade jag av pip och krafsande och konstaterar lite snopet att det kravlar omkring en nästan torr unge i boet.

Klockan 01:40 hade Doris fött resterande tre ungar, till synes utan ansträngning. Avnavling och tvättning av ungarna sköttes exemplariskt och min assistans behövdes egentligen inte, men jag hjälpte till att gnugga dem torra eftersom de kom så tätt.

Ganska så snart hittade de varsin spene och diade förnöjt.