Efter vårens sorg kändes det fantastiskt när Doris son Axis (Molotov’s Ruckus) blev Best in Show på sin första utställning!
På JKKS utställning 20/7 blev Axis BIV-kastrat, NOM & BIS. Inte illa för en 11-månaders katt som ställs ut för första gången. Han skötte sig jättefint, och trots att han var lite ängslig inför allt det nya, så tog hans storögda nyfikenhet överhand.

Vi hade nöjet att få ha honom hos oss 3 veckor i juli medan ägarna var på semester, och han är verkligen en charmig, rolig och mysig kille. Han blev väldigt förtjust i Modesty, som han ju inte mindes från sin barndom, och Modesty var ganska nöjd med att få sällskap, även om hon tyckte att han uppförde sig lite slyngligt ibland.

Sover man med Riot-flocken får man vara beredd på upplopp vid 02-tiden och 06-tiden… Eftersom vi hade gäster förra helgen sov vi i vardagsrummet och blev ordentligt galopperade över, och våra fötter togs till fånga och torterades. När orken tröt njöt vildarna av lyxen att sova under täcket.

Nu är de verkligen små minikatter med nästan full koll på kroppen. Babypälsulligheten har nästan försvunnit och ögonfärgen börjar också komma. När de serveras råa kycklingvingar morrar de som små pantrar och sätter ut tassen, “talk to the paw!”, om någon kommer för nära deras byte. Tuffingen Havoc vet verkligen hur man gnager ett ben rent. Lekarna är vilda – de mäter krafterna mot varandra och är hur kaxiga som helst. Men när orken tryter vill de väldigt gärna krypa upp i knät och gosa ihop sig i en en hög.

Insikten om att vi bara har två veckor kvar (tre med Riot Grrrl) att njuta av dessa små personligheter känns lite jobbig. Men vi har ju dem bara till låns, och man får stålsätta sig som uppfödare, annars skulle huset snart vara proppfullt av katter och grannarna skulle sluta prata med en… Dessutom är vi trygga i vissheten att de kommer att få det toppen i sina nya hem. Och pyttan Pussy Riot kommer vi ju att ha regelbunden kontakt med framöver.

Ibland är det nästan så att man med blotta ögat ser hur kattungarna växer. Den här helgen verkar utvecklingen tagit ett hopp, både fysiskt och mentalt. Den vakna tiden tillbringas inte bara till att rasa och rusa, utan också till att undersöka, utforska och pyssla.

Ruckus är fortfarande störst och väger nu 1100 g. En stor och rolig kille som gärna flörtar och ofta sover med tassarna för ögonen.

Havoc ligger inte lång efter, vare sig i vikt eller charm. Han är en tiktig tuffing trots sitt söta nylle, och den som är mest lik pappa Jimbo till utseendet, med sin karakteristiskt breda nosrygg.

Riot Grrrl har också passerat kilot och är en fantastisk liten tuff och supersocial personlighet. I helgen träffade hon och godkände sin nya familj med råge, så när hon flyttar i december blir hon Malmöbo.

Till vår lilla prinsessa, minstingen Pussy Riot, som tar andan ur oss bara hon tittar på en, har vi nu hittat en mycket bra fodervärd!

Vi var lite för snabba med att bestämma tema på kullen och nu känner vi att de ryska avantgardisterna får vänta till en annan kull. Under veckan som gått har vi insett att de här ungarna är minst lika tok-vilda som mamma Doris och hennes tre syskon var när de var små. Ibland känns det som att sitta bland ett gäng galna illrar!

Nu har vi bestämt oss för en Riot-kull: Pussy Riot och Riot Grrrl för honorna och Ruckus (ståhej, oväsen) och Havoc (ödeläggelse, härja) för hanarna.

Alla utom minsta tjejen har börjat äta fast föda och kastar sig över köttfärsen och kycklingbitarna. Lilltjejen är skeptisk men slickar i sig youghurt om man trugar lite. De kissar duktigt på lådan, utan att mamma har visat dem hur man gör, det är verkligen fascinerande. Doris trivs med att titta på när ungarna busar, och ger sig själv in i leken.

Modesty tycker att ungarna är fascinerande att titta på när de leker, och tvättar dem försiktigt när man presenterar dem för henne. Men gör de ansatser att böka sig in till  hennes mage fräser hon åt dem. Det gjorde hon när Doris var liten och försökte dia henne – någon extra-amma tänker hon inte vara.

Varje kull förundras man över hur tidigt kattungarna börjar sköta sin pälsvård.
Först lite tafatt och planlöst, men snart putsar de sig målmedvetet. En liten
ullboll med bakbenet i vädret som noggrant tvättar sig är en sån bedårande syn.

Förra veckan gjorde vi en öppning i bolådan så att de kunde ta sig ut i kattungehagen,
och även om de ofta springer in i saker så blir ko-ordinationen bättre och bättre.

Nu börjar ungarna se oss som individer, inte bara stora gestalter som tornar upp sig
utanför bolådan och luktar konstigt. Nu hälsas vi med små jamanden, och vi är jätteroliga
att klättra, gnaga och slicka på.

Vi har till slut bestämt temat för kullen, ryska litteraturens avant-gardister:
Majakovskij, Osip Brik, Lili Brik och Elsa Triolet. Förstfödda och största hanen heter
Osip Brik, sistfödda minstingen Majakovskij. Tjejerna har vi inte bestämt vem som är
vem ännu, det beror på vilken vi behåller själva.

Det är fortfarande lite svårt att skilja på ungarna, de är allihop nyfikna, kavata och kontaktsökande.
Vi ser verkligen fram emot att se hur deras personligheter utvecklas de närmaste veckorna.
Det är något av det mest spännade med att föda upp katter!